Häromdagen skrev Aftonbladet om en kvinna som enligt tidningen sparade 333 000 kr på att sluta jobba. Även om rubriksättarna spetsar till det så finns en viktig poäng. Det är genom att ändra på utgifterna som den personliga ekonomin lättast kan påverkas.

Många har drömmen om att gå ner i arbetstid. Att jobba mindre så man får mer tid för familjen, att resa eller bara sitta i solstolen och slappa. Vissa tar ett steg till och säger upp sig helt och lever på 0 kr i inkomst. De är inte många men Åsa är en av dessa personer. Detta verkar alltså vara så unikt att Aftonbladet gör ett stort reportage om henne.

Ingen kritik mot Åsa alls – men vad är nyheten?

Åsa gjorde helt rätt. Hon hade varit sjukskriven i två år på grund av en rad fysiska åkommor. Kunde en lösning vara att inte ha ett arbete att förhålla sig tid, tider att passa och stressande arbetsuppgifter?

Efter att familjen pratat igenom det valde hon att säga upp sig och därmed inte dra in en enda krona till familjens ekonomi. Hur kunde de göra så?

I boken ”Jag lämnar ekorrhjulet” skriver hon om sitt experiment att ha en familj som enbart lever på en persons inkomst. För att få ekonomin att gå ihop gick de igenom hela ekonomin och minskade på utgifterna kraftigt.

Exempel:

• Äta grötlunch alla lediga dagar
• Max gå till frisören en gång per år och person
• Sluta lyxrenovera
• Sluta med dyrbar motion
• Använder inte torktumlare utan lufttorkar kläderna

Det kan låta som små detaljer men totalt lyckades de pressa ner kostnaderna med 333 000 kr. När hon fick mer tid över kunde hon lägga mindre pengar på utemat, planera sina inköp och säga upp barnomsorgen.

Är det en nyhet att en person kan spara pengar genom att pressa kostnaderna? Nej

Är det en nyhet att en person i Sverige vill leva så snålt att en persons inkomst (mannens) räcker? Det borde det inte vara.

Men av någon anledning är normen i Sverige att alla ska jobba – jämnt och mycket. Om en person väljer aktivt att vara hemma kan det nästan ses om ”kvinnofälla” eller liknande. Ändå finns det mängder av familjer där enbart en person jobbar.

Nyhetsvärdet i artikeln ligger däremot i hur sjukt mycket vi konsumerar i Sverige. En person som tycker sig ha dålig ekonomi kanske ska läsa hur Anna sparade pengar på allt från färre julklappar, gröt till lunch och att kärna sitt eget smör. Som det är sagt så många gånger tidigare: Det är inte inkomsten som gör oss rika – det är genom att hålla nere kostnaderna.

 

Sen bör man också tillägga vissa felaktigheter i artikeln. Aftonbladet skriver om hur hon bantade utgifterna. Men ”sparande till barn” är inte utgift. Det är ett sparande. Inte heller amortering är en utgift. Men poängen kvarstår – den som spar har kvar.

Är så otroligt trött på ordet ”billigt”. Folk köper saker som de inte behöver men passar på för att ”det är så billigt”. Andra beställer ”billiga” prylar från Kina istället och är så nöjda med priset. När man sedan frågar om kvalitén så blir det lite annat ljud i skällan.

Nu kanske vissa påpekar att jag skrev att man skulle köpa billig bil i förra inlägget. Kan förstå det men det inlägget handlade ungefär om ”köp en billig bil, men inte för billig, sånt skräp vill ingen ha”.

En produkt är enbart billig om den kostar mindre – än jämförbar produkt

Ett extremt enkelt exempel är om du köper en billig klocka på en marknad. Den kanske håller länge – eller så håller den någon månad. Dessutom kan du ha svårt att utnyttja garantin. Men billig det var den. Är då billig i längden?

Ett lite mer tydligt exempel ska tas från hemfint.se och dörrar till hemmet. Här finns både billiga och dyra dörrar. Inget fel med det. Men man ska som kund även förstå att det är helt olika kvalité och funktion med dessa.

Som svar på en fråga kring vad det är för skillnad på massiva och lätta dörrar ger företaget en tydlig förklaring. Skillnaden är kring ”hur de är uppbyggda”. Det handlar alltså om kvalité.

I vissa fall behövs inte en massiv trädörr av högsta kvalité – utan det räcker med något billigt och enklare. Priset hålls nere, kvalitén är utifrån vad man betalar och alla är nöjda. Men att sedan komma som kund och klaga på att dörren inte höll när sonen slog en hammare i den är inte rätt.

Man kan inte förvänta sig att en innerdörr med ”veckad pappfyllning och yta av pressad board” kommer leva längre än en dörr med ramträ och spegel av trä. Du får vad du betalar för.

Men välj vad du behöver först – inte efter priset. Behöver du en skjutdörr så köp en skjutdörr, behövs en brandklassad innerdörr så är du faktiskt helt korkad om du istället köper ett ”billigt alternativ”

Att välja en billigare dörr enbart för priset är som att köpa äpplen bara för att det är billigare än morötter. Vissa gör det också – jag vet.

En billig produkt är enbart billig om den kostar mindre – över samma livslängd

Så – man kan alltså inte jämföra äpplen och morötter. En billig dörr (i just detta fall) är bara billig om den har lägre pris än produkter inom samma segment.

Sen får man även se på förväntad livslängd. Hur många år förväntas dörren hålla? Hur många år ges garanti?

Såg en sammanställning av Naturvårdsverket kring medellivslängd på klädesplagg. En jacka förväntas hålla 4 år. Så vad händer om du köper en billig jacka som håller i två år? Då kommer kostnaden per år bli dubbelt så hög som om du köpte en som håller i fyra år.

Men det tänker du knappast på när du ser prislappen? Eller hur?

En produkt är bara billig – om den är bra

Min sista – men kanske viktigaste punkt är att inget är billigt om det inte är bra. Vill du köpa en extremt billig bil om du vet att den inte kommer att fungera? Troligtvis inte alls.

Läste en av de senaste Råd & Rön där man jämförde dammsugare. De kostade från 700 kr till 5600 kr. Vilken var bäst? Det var modellen för 1800 – 2000 kr. Är den billigast? Nej, inte alls. Men den är bra och klarade en rad olika tester. Hade den varit billigast hade jag blivit förvånad. Billigast är sällan ens bra. Det är helt enkelt inte ett bra ord för alldeles för många missbrukar det.