Då var det dags att låna pengar – för att tjäna pengar. Ebberöds Bank har uppenbarligen öppnat sina portar igen. Ännu ett tecken på att svensk ekonomi inte är logisk – eller sund.

Först en kort tillbakablick för er som inte vet vad Ebberöds Bank är. Banken var med i en pjäs 1926 och erbjöd sina kunder högre inlåningsränta än utlåningsränta. Det var alltså lönsamt att låna pengar i kassan på banken för att sedan sätta in dem på ett sparkonto. Ologiskt, komiskt och orealistiskt – till nu…

För nu är de faktiskt att helt riskfritt göra exakt samma sak – låna för att spara. Visserligen inte inom samma bank men vad gör det att behöva ha två banker när man kan tjäna pengar på det.

Första steget – Bolånet

Förra året blev det minst sagt ”slagsmål” om bolånen i Sverige. Flera uppstickare vågade ÄNTLIGEN utmana de stora, jobbiga och oförhandlingsbara storbankerna. En av de är Avanza som har ett bolån för person som har låg belåningsgrad – som jag.

Binder jag räntan i 3 år får jag 1,49 % hos Avanza. De har förresten samma ränta till alla så alla som får lån får alltså 1,49 % om de binder i tre år. Rörliga räntan ligger just nu på 1,41 %.

Så jag kan alltså höja bolånet med 200 000 kr och välja mellan 1,41 % upp till 1,49 %. För att det ska bli helt ”säkert” behöver räntan bindas. För den rörliga räntan är ju just säker.

Andra steget – Sparkontot

Nu tar jag dessa 200 000 kr och sätter in på sparkonto hos SevenDay. De ger mig 1,70 % om jag binder pengarna under tre år. Så Ebberöd är alltså tillbaka. Det är klart att jag inte får en sjuk avkastning – det sjuka är istället ekonomin som gör detta möjligt. För något är fel i Sverige när vi till och med får pengar för att låna. Men varför inte tjäna pengar utan risk. Dessutom med pengar som jag inte har.

Casha in – eller?

Jag skulle alltså få en förtjänst på 0,21 % dvs. 420 kr.

Vet inte riktigt om det är värt besväret. De på banken kommer säkerligen fråga vad jag ska ha pengarna till och frågan är om de ger mig lånet om jag förklarar ärligt hur jag ska använda dem.

Men har du ont om pengar – låna så tjänar du mer. Eller hur?

”Allt har ett pris – utan lån som har en luddig ränta”

De flesta varor och tjänster är det enkelt att se priset på. Vet du inte vad en liter mjölk kostar så kollar du på hyllan och läser priset. Vet du inte vad datorn kostar så kan du gå fram till en säljare som tar fram priset på någon sekund. Det är enkelt. Men lika enkelt är det inte att få fram priset på ett lån. Man marknadsför med slående ord som ”Låna pengar Låg ränta” vilket inte säger ett dugg. För räntan är irrelevant. Vad spelar det för roll om räntan är 5% eller 7%  – om du ändå inte vad du betalar…

Till och med bilverkstäder är tydligare än bankerna. Visserligen tar de någon tusenlapp för att undersöka bilen varpå de sedan kommer fram till att jag behöver betala ytterligare tusenlappar för att laga den. Men det är i alla fall ett tydligt pris. Om man inte lämnar in den utan att ha fastpris förståss…

Jag lånar hellre med låg kostnad än låg ränta

Jag gjorde en lånejämförelse via MyLoan för två år sen och fick då en lista på massa banker som var villiga att låna ut pengar. Jag såg räntan och månadskostnaden. Men inte ett ord om vad lånet egentligen kostar totalt. Är det inte märkligt?

Men samma bakvända logik hittas när media kritiserar snabblån. Det är stora rubriker och kritiska röster mot effektiva räntor på 150 %. Det är fruktansvärt att kreditbolagen ska suga ut så mycket från stackars låntagare. Men inte ett ord om vad lånet egentligen kostar totalt. Är det inte märkligt?

Personligen lånar jag hellre med låg kostnad än med låg ränta. Det spelar ingen roll om räntan är 5 % eller 15 %. Det är vad jag betalar i slutändan som är relevant. Det kallas för kapitalkostnad men är ett ord som sällan används av kreditbolagen. Jo, företagen som erbjuder snabblån brukar vara tydlig med kapitalkostnaden. De som alltså får mest skit för att ha för höga räntor. Men orsaken är glasklar. De säger hellre att det kostar 349 kr att låna 2000 kr under två månader än att presentera en hög effektiv ränta.

Bakvänt så gäller samma sak för bankerna. De presenterar hellre en ”låg och tilltalande” ränta än att säga vad det egentligen kostar. För hur skulle det se ut om de skrev ”Låna 50 000 kr – Betala tillbaka 75 000 kr” istället för ”Låna Pengar – Låg ränta – Från 5%”

Varför kan inte bankerna bara säga vad det kostar?

Under hösten 2017 kritiserade Konsumentverket flera låneförmedlare för att de använt ”fel” ord i marknadsföringen och på deras hemsidor. Sedan dess har även andra ord ”förbjudits” och frågan är om låneförmedlarna blir ordlösa inom kort.

Hur många låneförmedlare det finns i Sverige är svårt att säga men det handlar minst om 20 – 30st, varav de större kan ses på en lista på Privatlån24.se. Några av de allra största fick hård kritik från Konsumentverket under hösten 2017. Det handlade om att vissa använde fraser som ”Låt bankerna tävla om dig” och att de ”förhandlar fram bästa räntan”. Men det var knappast det som låneförmedlarna gjorde – och inte heller gör idag.

Någon tävling är det knappast tal om. Här finns varken någon deltagarlista, tydliga regler eller vinst. Dessutom vet bankerna inte ens vilka som är villig att ställa upp och tävla.

Någon förhandling handlar det inte heller om – även om det vore smidigt om det var så. Låneförmedlaren frågar bara banken snällt ”Vilken räntan kan ni erbjuda?”. Thats it. Inga hårda förhandlingar med givande och tagande. Inga möjligheter att förhandla till sig bättre ränta genom att sätta hårt mot hårt.

Så de fick helt enkelt ändra på hemsidorna och i marknadsföringen. Sen har vi EU-direktivet som säger att företag inte får säga att det är oberoende om de är beroende av intäkter från samarbetspartners. Dagens låneförmedlare lever uteslutande på provision från samarbetande banker så det blev därmed dags igen att ändra på sidan.

Samtidigt är det lite märkligt att vissa ord och fraser får användas – men inte andra. För tillfället kör en större låneförmedlare en kampanj med denna slogan ”Pruta utan att prata”. Här borde väll i så fall Konsumentverket gå in med ordpekpinnen och läxa upp dem. För om de inte fick marknadsföra sig med att de ”förhandlar med banken” så är det knepigt att de kan hävda att kunden får pruta utan att prata. Vem är det då som prutar – och sker det i så fall med bildstöd?

Sila myggen med svälja kossorna

Det kanske är bra att Konsumentverket ser till att inte en låneförmedlare säger att de förhandlar räntan eller att bankerna tävlar. Rätt ska vara rätt. Det ska heta att man kan pruta på lånen och att bankerna jämförs.

Men att bankerna får presentera en omöjlighetsränta är helt okej. En ränta som brukar presenteras med ”Ränta från 2,5%”. Jag har aldrig hört talas om en enda person som fått denna drömränta (bostadslån undantaget så klart). Frågan är om den enbart finns till för att få okunniga konsumenter att tro att det är billigt att låna. Tänk om de istället hade haft snitträntan presenterad – då hade det blivit tydligare och mer rättvist.

Men självklart ska ord som oberoende, förhandla och tävling bort. Det är viktigare än att tydlig information presenteras av bankerna och låneförmedlarna.

Min skribentkollega skrev i mars inlägget ”Smålånen är kvar” som kortfattat kan sägas handla om att ”snabblånen är kvar trots att jag trodde de skulle försvinna för länge sen”. Det är visserligen rätt – men samtidigt väldigt fel. För även om det finns många snabblåneföreföretag kvar på marknaden så verkar det som att smålånen börjar försvinna. Eller rättare sagt – ta ny skepnad. En utveckling som man kan tycka olika om men som trots allt förändrar lånemarknaden.

Det som sker är att många företag som erbjuder smålån istället nu erbjuder så kallade kontokrediter. Ja, namnen är nog lika många som låneföretagen men det handlar om en löpande kredit istället för ett klassiskt snabblån.

Gjorde en snabb koll på de lånegivare som presenteras på smålånonline.se och det är väldigt många av dessa som inom de senaste 18 månaderna byggt om sin låneprodukt. Istället för ett lån på ex. 1000kr, som ska återbetalas på 1 månad, så erbjuds nu en kredit. En kredit som då har lägre effektiv ränta och som kan återbetalas på längre tid. Kortfattat fungerar det som ett kreditkort med en flexibel kredit som återbetalas efter eget tycke.

Så visst har kollegan rätt i att smålånen finns kvar. I alla fall om man menar möjligheten att låna små summor trots dålig ekonomi. Men själva låneformen med låga summor och korta återbetalningstider verkar inte expandera så kraftigt längre. Det är krediterna som är på framfart.

Är det bra? Det är lätt att se fördelarna med denna utveckling. Visst låter det logiskt bättre med ”lägre effektiv ränta” och ”flexibel återbetalning”. Då kostar det ju mindre och man kan välja att återbetala efter vad ekonomin tillåter.

Men som vanligt är det i teorin. Låntagare följer inte alltid logiska mönster. Det som nu kan hända är att personerna kan dra på sig större krediter och lån innan de inser att de ”sitter i skiten”. Ibland kan faktiskt ett ärende hos Kronofogden vara en ”Wake Up”. Även om det gör väldigt ont…

Så ja, smålånen finns kvar. Om än i andra former. Bra för vissa – inte för andra.

Med den titeln så kan en förklaring vara på plats, får några år sedan var jag helt övertygad att de så kallade sms lånen skulle försvinna, inte för att det inte finns marknad utan för att regering och riksdag skulle helt enkelt förbjuda den typen av lån.

Trodde det skulle komma nån klago och snyftstorm i massmedia med folk som inte kan hantera sin egen ekonomi och det skulle i tur påverka politikerna så att de stängde ned smålånen.

Så fel jag hade, de finns fortfarande kvar 😊

Jag är inte så hemma på just sms lån, som numera ofta går under benämningen snabblån, men det verkar som att branschen själva faktiskt tagit tag i saken och den värsta ”Vilda västern” har försvunnit.

Men det har varit lite kul att ibland följa på halvdistans, har inte haft riktiga intresset att sätta mig in i alla detaljer men ekonomiintresset finns å då snappar man upp saker ibland.

Ofta så kommer det helt overkliga ränte jämförelser mellan ”vanliga” lån, med flera års amortering, och då snabba smålån som ska amorteras av på en, två eller tre månader. Och då är det den stora ränteskillnaden som lyfts fram, jämfört på årsbasis, jamen äpplen och päron!

Det går ju inte att jämföra årsränta när ett lån ska betalas tillbaka på två månader mot ett lån som ska vara betalt om 5-10 år!

Kollar in en site som specialiserat sig på 3,000-kronors lån, låna3000.nu passande nog, kostnaden på ett 1-månaderslån, den totala kostnaden alltså, varierar mellan 0 kronor (jippie) och 600 kronor (urk).

Av de 10 långivare som de listat så är det väl 4-5 stycken som känns dyra, mellan 400-600 kostar dessa, på den bättre halvan så ligger avgiften (dvs avgift + ränta) på mellan 0 (jippie igen) och 300 kronor.

Men det känns ju helt ok även med 300 kronor, hade jag det tvärdåligt ställt och känna mig tvungen att låna 3,000 i en månad så är det helt ok med 300 spänn för det!

Jag förstår inte varför det klagas … jo, jag förstår ibland varför, det är när människor, framförallt unga, inte vet, kan eller förstår vad de gör och lägger sig i skulder de har svårt att klara av, men jag skulle mycket hellre klaga på det svenska skolsystemet som fasen inte ens ha Privatekonomi på skolschemat – Det skulle vara ett ämne som man måste få godkänt på får att överhuvudtaget få gå ut grundskolan 😝